Sätter på datorn. Internet kopplar inte på precis som igår. Trycker på anslut. Trycker på anslut. Trycker på anslut. Går och stänger av och på routern. Trycker på anslut. Trycker på anslut. Startar om datorn. Trycker på anslut. Trycker på anslut. Avgrundsvrål hamrar på datorbordet skakar skärmen. Armarna i kors surar. Då ansluter internet.

Har ökat kriterierna med två pinnar till. Förstås har vi tagit bort hoppet innan nu när vi lägger till något ytterligare. Valde att sätta de två pinnarna på slutet som klockan 8-2 för att göra det tydligt att hon måste även passera dessa för att få sin belöning. Imorse gjorde hon några fel och fick erfarenheten att det var endast att passera i mitten av dem som gav utdelning. Kvällspasset idag körde jag först på samma kriterier men höjde ganska snabbt genom att sakta stänga igen portarna tills de var som de skulle. Nu har vi 6 pinnar med stensäkra ingångar.

Kände mig väldigt duktig då jag tog cykeln med Alva där bak och hunden fick springa till Lejondal. Alva fick hink och spade och förpassades till lekparken. Hon har precis lärt sig att hoppa upp och göra fart på gungan själv, så lämpligt tycker jag.

Jag tränade bredvid på alla saker som inte behövde koner. Så nu blev det lite frittfölj träning, stimuluskontroll träning på läggande/sättande/ställandes under gång, fjärrdirigering och inkallning. Inkallningen fungerade bra. Bra fart, ställande och läggande.

Bättre med stimuluskontrollen denna gång, så jag har gjort det lite svårare för henne genom att säga något två gånger och tredje gången säga något annat. Fjärrdirigeringen: fortfarande kan någon liten cm förflyttning ske mellan stå och sitt. Plats tränades också mellan springade barn och andra hundar. Gräset var högt så man såg bara ett par öron och ögon som stack upp i gräset. Men hon var säker och låg med hakan i backen hela tiden.

Har jobbat med stimuluskontrollen på sättande/liggande och ställande under gång. Först testade jag det under baklängesmarsch. (Jag körde blandat så något av de tre kommandona kunde komma. Så nu fick hon visa om hon lyssnade eller bara bjöd på det som låg närmast.) Där är det bara ställandet som är osäkert. Sedan när planen där spegeln är blev ledig jobbade vi med samma sak vid sidan. Där är bara liggandet 100% säkert, sättandet ligger på 70% och ställandet 50%. Så nog är det lönt all lägga lite mer träning på detta innan vi fortsätter med träningen av dumrutan.

Körde 3 skick till rutan, tempot var lite långsammare än vad jag vill ha det men solen och löp gör väl sitt. Körde sedan apportering med dirigering ut mot rutan och där är inga tveksamheter längre. Vittringsprovet idag var pinne på sniskan och hon gjorde ett omtag på vägen in. Vi avslutade med hackan i backen och jag fick fela henne på första försöket så då borrade hon verkligen ner sin nos i backen efter detta. Helhetsintrycket känns väldigt stabilt ändå.

Nu hittar hon ingångarna själv oavsett var vi står så jag har lagt till ett hopphinder innan. Det var inga problem runt klockan 3-6 svårare var det runt klockan 9. Igår gjorde hon massor av fel, idag inga alls från den ingången. Så då åkte jag till klubben för att träna med andra slalompinnar och hinder för att öka svårigheten ytterligare. Jag flyttade hindret runt och hon klarade alla ingångar förutom klockan 9. Där gör hon några fel så vi lade vikten av träningen mest där. Tredje passet gjorde hon inga fel på ingången men jag hade dålig tajming på kastet och kastade redan innan hon gjort svängen in på tredje pinnen och fick henne att springa ur utan att ta sista pinnen. Så då tvekade hon på att ta den sista pinnen nästa gång också. Så nu måste vi släcka ut den fel belöningen.

Vippbrädan

Nu fungerar kontaktfältet bra. Vippbrädan är väldigt värdeladdad och hon drar iväg med fart mot den för att få den att slå ner. Hon har själv börjat lägga bakåtvikt vid nedslaget för att hålla balansen på brädan bättre. Idag ville hon inte alls gå med till bilen när vi var klara. Hon stod besviken kvar vid vippbrädan och tittade när jag tog väskan för att gå upp till bilen.

Så här efter kursen börjar saker sakta sjunka in och sätta sig på sina platser. Något som vi diskuterade mycket var 80 % regeln och stimuluskontroll. Jag tror att den regeln är något misstolkad framför allt pga. TKF. (Timing, kriterier, förstärkningsfrekvens och kvalité)

80 % regeln talar om för oss när det är dags att gå vidare med våra kriterier inte nödvändigtvis att vi har för höga kriterier eller dålig förstärkningsfrekvens. Något som var ganska tydligt med våra hönor. Många var vi som var i vägen för hönorna genom att vilja ha en hög belöningsfrekvens. Vårt ständiga klickande och belönande gjorde att vi störde beteendet vi ville ha och det tog mycket längre tid för oss att nå målet. När vi väl lät hönorna gå på hade vi ett mycket bättre beteende att arbeta med och kom framåt mycket snabbare. Alltså att ligga under 80 % talar inte om för dig att du ska sänka dina kriterier. Om du under 2 pass märker en ökning av det beteende du håller på med går det som det ska. Ligger du kvar på samma nivå måste du ändra något.

När du har uppnått 80 % är det dags att gå vidare. Jobbar du på en högre nivå arbetar du inte effektivt och risken är att du fastnar på samma nivå och inte kan ta dig vidare.

Det är dags att lägga på stimuluskontroll på ett beteende när du når upp till

80 % regeln under två pass. Alltså vänta inte tills du uppnår 100%, då gör du det mycket svårare för dig och djuret. Då kommer djuret att hamna i en mycket högre frustrationsnivå genom den utsläckningsexplosion den har hamnat i. Att få stimuluskontroll på ett beteende tar då längre tid än det faktiskt behöver göra.

Bob Bailey är en liten man med mycket stor kunskap och stor humor. Föreläsningar byttes av mot träning med hönorna och diskussioner om vad som hände på träningen. Bob är ett stort föredöme när det gäller att vara ”open minded”. Vet inte hur många gånger han påpekade att inlärning har skett och kommer att ske utan/och med människors inblandning och vad han lär ut är det vi vet idag vara det effektivaste sättet att träna, inte det enda sättet att träna. Det tycker jag är ett trevligt förhållningssätt, då en del man mött verkar mer ha en ideologi än ett sätt att träna. De flesta kommer att få till sitt beteende ändå, det tar bara lite längre tid.

Vår första uppgift var att få våra hönor att picka på en target när en lampa lyser. Den skulle kunna vänta 20 sekunder utan att ha en massa ”fuffens” för sig.

Jag döpte snabbt mina två hönor till Brilliant och Superstar. Superstar visade sig vara en utmaning. Det var väldigt svårt att förutspå hennes pickande på targeten då hon pickade på sniskan med näbben. Hon var nog också den enda hönan som bara åt från koppen, inte en endaste gång pickade hon på bordet och frön låg där i mängder mitt på targetplattan till och med. Jag var ett tag helt övertygad på att hon var blind.

Innan höger och vänster hand arbetade självständigt hade man hunnit belöna ett antal fel beteenden som man sedan fick jobba med på eftermiddagen.

Bobs ord: Not doing something is more important that do something och  If you don’t see it, you may not get what you want hängde tungt över axlarna på en de tre första dagarna. Andra dagen hade jag redan brutit mot Don’t reinforce the wrong behaviour genom att klicka när hönan pickade på den röda lampan. Det var som om höger handen haft ett eget liv för jag är rätt så säker på att hjärnan sa nej. Så helt slut efter att släcka ut allt detta pickade gjorde jag det igen på sista passet. Dag 3 fick jag ägna mig åt att släcka ut alla misstag jag gjort och tröttheten bredde ut sig på eftermiddagen. Livrädd över att göra ett misstag igen så gjorde jag det såklart med min andra ”felfria höna” och nu brände tårarna i ögonen ska sägas. Det var bara en timme senare någon annan satt i soffan med tårarna rinnandes efter sina kinder. Så vad säger man, sådär kände jag för en timme sedan.

Dag fyra hade vi släckt ut alla misstag och jag hann precis examinera min Brilliant höna. Superstar var på gång och om jag fått 3 pass till med henne hade även hon blivit examinerad.

Nu skulle vi jobba med att en av hönorna skulle gå runt ett par koner. Andra hönan skulle göra en 8 runt konerna.  Det första vi skulle göra var att observera hönorna innan vi valde vilken vi skulle ta till vilken uppgift. Jag hade som avsikt att ta Brilliant för hon visade redan upp att hon var på gång med beteendet. Men när jag väl började plockade jag fram fel höna så det blev den långsammaste hönan som fick göra det lättaste beteendet och den snabbaste hönan fick göra det svåraste beteendet.

Kaos vad det i början när vi jobbade med 8 beteendet. Koner, frön och hönsfötter som flög /sprang över bordet var det enda man såg. Det gick bara att skratta åt eländet.

Under de resterande fyra dagarna var allt man tänkte på:

change your own behaviour

reinforce is a process not a event

click is marking the behaviour it don’t end the behaviour

behaviour economics

Min superstar examinerades trots min coach frenetiskt hoppande i glädje 20 cm kvar innan målgången. Min 8 höna kom aldrig igång vi fastnade totalt och arbetade på samma punkt i 2,5 dagar snacka om frustrerande. Det var många som gick omkring med mörka moln över huvudet när 8: hönan tränades. Min partner Mari fastnade precis som jag.

Så vad tog jag med mig från denna kurs:

-         Observera först, vad har jag? Är något av detta en fördel till det beteendet jag är ute efter.

-         Torrträna, vad behöver jag för mekaniska kunskaper för att träningen ska underlättas.

-         Utnyttja belöningen till din fördel för beteendet

-         Ser jag inte, belöna inte.

-         Observera djuret och ändra din plan efter det du ser.

-         Om jag inte får fram beteendet, förändra mitt beteende

-         Var tyst (kroppsligt)

Jackpott : det är inte bara maten som är förstärkande det är från att handen går till fickan till godisbiten presenteras som är förstärkande. Så fem godisbitar istället för en är ingen jackpott. Fem godisbitar som tas ur jackfickan och ges en och en ur jackfickan är en jackpott.

Nu har jag precis packat ur väskorna efter en hel vecka i Dalarna på Chicken camp med Bob Bailey. Hjärnan känns som smält smör och egot har fått sig ett par feta örfilar under dessa dagar. Det ska sägas att jag aldrig varit på en liknade kurs där tårar och dörrar har smält igen så hårt i frustration. Alla såg väldigt hålögda, trötta och tomma blickar stirrar ut på korten som Marie har gått och tagit på oss under träningen av hönorna. Mer om detta någon annan dag då jag orkar samla mig och skriva något värdefullt.