Den 26-27 maj var vi på SSSBK och tävlade och stod och sålde. Det var en fantastisk tävlingshelg. Vi plockade vår första pinne i klass 1 hopp med Swisch.

Det var vårt 7:e lopp och 4:e tävling.

Av 6 lopp har vi haft 83,3 % rätt i slalomingångar och 0 % hållbarhet i slalom. (att han gått ur för tidigt).

Så slalom har tränats ganska flitigt men jag upptäckte ganska snabbt att det inte var bara mer träning som behövdes då slalomingångar och hållbarhet i slalomen ligger på nära 100 % under träningen. Det måste vara något som jag gör annorlunda på tävling som jag inte gör på träning.

På träning får mina hundar alltid sköta ingångarna själv, jag är sällan i närheten. 80% av träningen befinner jag mig antingen på mitten eller på slutet av slalomen när hunden kommer. Det brukar vara det svåraste för hundarna att ta ingången som de ska fast matte befinner sig långt före och speciellt om man är i rörelse.

På tävling hinner man sällan befinna sig före i slalomen men att överträna svårigheter har blivit ett signum för oss.

När han tagit ingångarna brukar jag antingen älga iväg ordentligt för att testa hans gummisnodd i hållbarhet eller använda mig av illusionen av sticka iväg, röra ben och armar mycket men ta små steg så man hamnar före men inte mer än 2-4 meter framför.

Denna teknik använder jag mig av hela tiden när jag tränar, jag går aldrig bredvid hunden i slalomen.

Så var har jag gjort under de 6 loppen vi haft, jag har varit nära slalomen och gått bredvid varje gång.

Så nu var min strategi att göra som på träningen –håll mig borta från ingången så jag hamnar efter och låter han ta ingången själv. Därefter sätter jag fart med illusionen av att sticka. Detta ger han mer tryck i slalomen och han går inte ur.

Alla de 4 loppen vi tävlade i helgen fixade han slalomen galant varje gång. Problemet var löst.

Sedan har det varit gungan och balansen som varit i fokus under träningarna Vi har gjort 4 lopp med gungan varav 50 % lyckade.

Gungan behöver tränas mer och i olika miljöer och kvalitetstestas.

Jag har tränat gungan varje gång men inte kunnat använda olika miljöer. Det är först nu som vi kommit så långt att vi kan kvalitetstesta gungan. Denna träning fortsätter vi med.

Balansen har också varit 4 lopp och ligger på 50%. Vi har tränat mer på rundbanor för att få riktigt med fart då det är där vi behöver få fler säkrare träffar. Vi har en hel del att träna kvar på balansen för att han ska bli säkrare.

26 maj

0 fel placering 1 i Hoppklass1 (ingen film)

disk Agilityklass 1 (ej gungan och balansen) fin handling (ingen film)

27 maj

Agilityklass 1 5 fel (vägran) 3:placering

Av alla lopp vi gjort är nog det här jag är mest stolt över.

Han satte alla kf. Det var en bana med svår handling i. Svängen efter balansen var osjyst.

Antingen skulle man springa på hundens vänstra sida och trycka ut hunden och störa  kontaktfältsbeteende på RC men ha fördelen av att befinna sig på rätt sida när man sedan skulle svänga. Eller befinna sig på andra sidan så hunden fick fritt utrymme på sitt RC och sedan svänga hunden och göra ett fulbyte med baksväng vilket gjorde att de flesta hundar valde att svänga åt fel håll. Jag valde det sista, liksom många med mig speciellt de med RC. Av de 4 lopp jag tävlat i med balans har 3 haft svängar efter balansen. Trots detta gjorde vi ett fint lopp med en vägran på denna sväng.

Hoppklassen gjorde han ett jätte fint lopp i, tills vi kom på slutet då jag var lite för övertydlig med mitt här, här och fick han att gå alldeles för nära mig. Så han missade ett hopphinder pga av detta.

Men det känns verkligen roligt att tävla honom nu.

Nu när Scoobie är under vila får han vara hos husse i Västerås permanent. Han gör allt till 200 % om det är från att få varsågod till matskålen på 30 cm avstånd eller annat så svarvas det i parketten. Det är en inställning som jag älskar hos honom i normala fall men nu när han ska ta det lugnt med tassen blir man lite gråhårig. Så för att förenkla har vi separerat de två och Swischen har fått vara med mig ensam. Det har varit nyttigt för honom att bygga lite eget självförtroende med på promenaderna. Så nu har vi passat på att jobba med hundmöten och inkallningen utöver agilityträningen.

Vi har testat kaninjakten. Den fungerar perfekt. Fick fram den reaktionen jag ville. Han stack mot den och blockerade sig vid första tillfället precis som han brukar ha en tendens att göra irl. Sedan blev det reaktion och han tänker sticka och jag fick han att komma tillbaka. Så nu kommer vi att rigga denna i olika miljöer och träna.

På morgonen skvallertränar vi harar. Även om han fortfarande går upp i stressnivå så har han kommit till att sluta skälla på dem. Lika med katter. Förut var det reaktion, sticker-skällande när repet tog slut. Nu är det reaktion, sticker tittar och vänder om utan skall. Till 30 % kan jag få honom att vända på signal.

Stonegame

Idag tävlade vi igen med Swisch. Två lopp först agility sedan hopp.

Jag valde att diska oss vid gungan då Swisch inte gjorde sitt kontaktfältbeteende på första loppet.

Jag har inte tränat gungan sedan förra tävlingen, den har legat på sidan på klubben vilket har gjort att jag inte tränat den. Jag kände mig dessutom nöjd med att förra gången så tog jag om den på första loppet och sedan på andra loppet fungerade det klockrent. Men jag behöver nog ta några diskningar men framförallt åka runt och träna på olika klubbar just gungan, för att han ska generalisera sitt beteende innan detta sitter.

Agilityloppet

+

fokus

sitter stadigt kvar i starten

fin rc träff på balansen

håller sig kvar i slalomen

söker sig till mig vid slutet av banan med stark belöningstänk

-

gungan är inte generaliserad till olika platser ännu

slalomingångar med fart i tävlingsmässig miljö (lyckas inte få honom missa på träningen)

Hopploppet

diskar vi oss när Swisch tar tunneln då jag glömde ge honom en sväng signal på hoppet ...

+

fokus

sitter kvar till signalen ges vid starten, även fast han rycker

tar ett bakombyte

håller sig kvar i slalomet

lyssnar på svängkommandot fast det ligger en tunnel framför

tar sväng och check fast jag springer ifrån

skjuter ifrån med fram och arbetar självständigt vid upploppet

söker sig till mig vid slutet av tävlingen

-

slalomingången

drar sig mot mig fast han får ett fram (träna tunnel, hopp, hopp med ett hinder liknade som detta)

Jag ser en utveckling med slalomet då han nu inte går ur, men nu har vi fått problem med ingångarna istället. Mer slalomträning på schemat alltså. Gungan och fram när jag kommer på efterkälken ska tränas.

Nästa tävling är den 26-27 på Stockholms Södra BK. Så nu har vi två veckor att täppa till våra luckor ;P.

Film på de 3 sista passen jag hunnit göra med RC på balansen med Swisch efter hans tävling. Nu när vi tränar i ny miljö och på ny balans har vi fått gå tillbaka i träningen lite. 

Anteckningar från träningsdagboken:

9/5

Stillastående förare 80% varav 40% stjärnträffar

går före 60%

springer efter 80% (vilket jag hade svårt att leva upp till, var många gånger jämsides eller nästan före i slutändan).

notis- Nästa tillfälle starta med att springa efter sedan gå före.

10/5

Springer efter: 60 %

tar om samma kriterie igen då vi hade så låg träffsäkerhet, jag gick långt ner med hunden för att inte hinna före eller jämsides då jag vid något tillfälle var det.

springer efter 80%

springer efter 60%

11/5 

springer efter 80% varav 60 % stjärnträffar

går före 100% varav 60% stjärnträffar

Planering för nästa tillfälle: springer efter, joggar lite lätt före istället för att gå

Jag har valt ut någon träff och miss från varje tillfälle och behållit det sista passet. Det skulle bli en allför lång film annars. Alla missar är träffar rent tävlingsmässigt så det känns bra inför helgens tävlingar.

Gurkhoppet 2018 i Västerås.

Nu har Swisch haft premiär både utomhus och i agilityklass. Det var många fjärilar i magen på väg dit. Att bland hundar som går omkring och runt banan plocka av selen och gå iväg med självförtoendet att han väljer agility med mig var inte självklart. Tänk om det finns någon hund som gör utfall precis vid banan när han springer förbi?

Nu har han visat mig att fokusen ligger på arbetet så dag två vaknade vi inte 2 h innan klockan.

Första tävlingsdagen var det 2 lopp i agilityklass. Det var premiär för kontaktfältsbeteende. Första banan byggdes upp och mina ögon höll på att poppa ur. Det var ingen klass 1 bana framför mig. Först de tre hindren i början sweet jesus, sedan tunnel och slalom ganska vanlig fälla men i en agilityklass där har hälften av startfältet bara problem med kf ju kanske lite onödigt. Alla kf med RC var med svängar, tjhoo. Sedan slutet likadant som början. WTF!

Den enda hunden och föraren som hade en snygg start lufsade fram varav föraren hann placera sig för ett blindbyte. Resten av förarna tvingades att sicksacka sig fram i onaturliga linjer. Jag valde ett framförbyte då jag hade möjlighet att placera mig 90 grader från hans avtrampspunkt.Och därefter springa snett ut och hinna göra det bytet men då ska man ha tränat hunden att kunna ta hindret framför sig fast den raka linjen mot dig inte stödjer hundens linje. Det är ju inga oerfarna förare som har tränat det. Vi diskade oss inte så oväntat. Villket vi även skulle ha gjort om banan varit spikrak med ett slalom i sig...

Vi deltagare diskuterade banan och någon sa att det var trendigt av domarna att göra svårare banor just nu. Det hoppas jag verkligen inte stämmer. När ska hundar och förare få vara oerfarna om inte i klass 1. Det finns ju ett syfte med tre svårighetsgrader. Man gör inte agilityn en tjänst genom att bygga svårare klass 1 banor. Antalet "elitförare" i agility är en liten klick mot för normalen och inte är det "agilityeliten" som får agilityn att gå runt. Det är inte de som åker runt och tävlar mest som är funktionärer på alla tävlingar. (Ger plats för några undantag här om det skulle vara så.)

Kort sammanfattning av alla loppen:

plussidan:

bra fokus,

sitter kvar stadigt i start

följsam och lyssnar på svängsignalerna

säkra slalomingångar

tar alla hopphinder säkert 

accepterar ett bakombyte

A-balansen RC beteende

gungan + nosduttar efter att fått göra om den i lopp 1 satt den resten av alla loppen

Att träna på:

slalomteknik vid pinne 4-6 missar en pinne alltid

RC på balansen (lopp 2 som inte var filmat blev det miss vid första tillfället och då diskade vi oss och körde om den)

Sedan gav matte ingen svängsignal ur tunneln och Swisch tog slalomen istället för att lyssna på mattes alldeles för sena här, här där jag stod vid däcket. Så det får jag ta på mig ansvaret för.

Agilitylopp 1a disk

Ingen film på B-loppet men disk där med.

Hoppklass 1 a disk

Hoppklass 1B disk

Äntligen har utesäsongen satt igång. Tyvärr har jag ingen film från den träningen då mitt batterypack är puts borta väck efter första gången vi tränade på klubben. Måste ha glömt den där. Batteriet dör ganska snabbt vid filmning så jag sätter inte ens igång kameran nu. Men ett nytt är på G med postgången. Denna filmen är från sista passet vi gjorde i inomhushallen. Då hade vi haft 3 veckors uppehåll med RC träningen och han bara glänste. Jag körde på en rundbana och ibland fick han springa två varv innan belöning eller belönade jag efter något annat hopphinder. 

På klubben på ny balans och ny miljö har jag fått göra det lite lättare genom att stå stilla första passet och sedan lägga till rörelse.

Till helgen kommer vi tävla i Västerås och det är premiär i agilityklass och kf träningen står i fokus nu. Tyvärr har RC på A-hindret i fullhöjd inte kunnat tränas då alla hinder är satta på lägre höjder och ändra detta när man är själv är omöjligt.

Så vi får se hur det går...