Den enda RC träningen på balansen under vintern har skett på banträningen tillsammans med klubbkompisarna. Så nu vill jag förstås passa på att ta upp den igen med svängar och fram. Jag tycker inte träffarna påverkas så mycket( de påverkas mer av att jag ligger före än riktningen numera) men att lyssna på matte om riktningen sitter fortfarande inte om det finns hinder att suga framåt på. Eftersom jag inte vill att han ska vända sig mot mig i huvudtaget utan bara lyssna, lade jag ut target. Men jag växlar med att ha den ute eller kasta belöningen då jag inte vill att det ska bli någon miljösignal i längden.

Det får bli ett riktigt pass nästa gång då jag bara ville se hur vi låg till för att göra en träningsplan på hur och vi ska gå vidare.

ps Pixem roboten är igång igen och fungerar perfekt för att filma RC träningen...

Nu äntligen när vi kan träna utomhus kan man bygga lite sekvenser med längre avstånd. Jag byggde en med tunnelfälla och långhopp typ den Jockes bana hade. Såg till att jag låg efter så Scoobie bara kunde gå på mitt muntliga signal men avståndet till tunnel var för lång bort, det märkte jag när till och med Swisch på första försöket INTE tog tunneln inte heller när jag bad om det.

Jag skriver detta inlägget för i mina möten med klienter är det förknippat med otrolig skuld och skam att ha en hund som gör utfall. Jag har inte riktigt kunna förstå det "då man inte är sin hund".

Jag har alltid fått höra hur lydiga hundar jag har och på något sätt har de speglat vilken "bra" tränare jag har varit. Då kan ni tänka er när man plötsligt står med en annan typ av hund i kopplet när man vet hur många fler timmars träning det har lagts på denna hund men det syns liksom inte vid första anblicken... är jag plötsligt en "dålig" tränare nu ...

Det har verkligen utmanat min egna självbild som hundtränare och det är jag tacksam för, jag har en bättre förståelse för vilka tankar som kan dyka upp och spöka hos dessa hundägare.

Under en inomhus tävling i Knivsta blev Swisch anmäld för att han gjorde utfall mot en hund som satt på andra sidan av kompostgallret vid målgången. 3 dagar senare anlände kuvertet från SBK som talade om att vi nu är avstängda och under utredning.

Först blev jag otroligt ledsen över att inte kunna tävla. All träning kändes meningslös och all tid man lagt ner bortkastad. Men efter närmare eftertanke och rannsakning var det ju helt löjligt. Bryr sig min hund om att inte få tävla, han älskar tävla som träna och vara på kurs. Det är ju jag som har problem med att vi inte kan tävla, inte han. Så jag skrev ner alla saker som skulle vara motiverande för mig att fortsätta att utveckla oss som ekipage utan tävling. Det är det fokuset jag har valt att ha.

Att äga en hund som redan från 8 veckor gör utfall mot andra hundar har varit lite av en resa. När man har haft flertalet kurser och klienter och på några tillfällen gett dem verktyg och ändrat beteende relativt ganska snabbt.

Där man ser på sin egen hund att det går så fruktansvärt sakta framåt…

Ur ett tränarperspektiv hade jag önskat att min hund gjort utfall av rädsla det hade varit så mycket lättare att träna. För en rädd hund är avstånd belönande men inte för min, han vill ju fram.

Jag har fått hitta egna verktyg -tränat in vanor som t ex att ta avstånd när man ser en annan hund. Det är något han gör själv i långlina numera när vi får möte. Att gå in i skogen, sätta sig, titta, leta godis, ha en uppgift. Att ta avstånd att följa med i kopplet och gå ifrån är något vi har lagt jättemycket tid och träning på, då det har ökat hans frustration från början. Det är sällan man får hundmöten med en fotbollsplans avstånd. Där var vi i början, det avståndet behövde vi för att kunna gå undan i kopplet utan att få ett utfall. Nu är det möten som sker överraskande eller med en annan hund i hög energinivå som kan ge bakslag.

Lägg till att när han väl blev könsmogen började hans beteende ändras till aggressivt mot andra hanhundar.

Därför hoppas jag att chipningen som nu är gjord ska kunna förändra just det beteendet. Jag har valt chip för att se hur hans beteende förändras innan jag kastrerar.

Vi har kommit så långt trots hans beteenden. Jag har lyckats bygga upp fokus för agilityn så det är starkare än rusa till andra hundar oavsett kön när vi kör. Det är målgången, då sista hindret är taget som problemet. Då är motivationen slut så att säga.

Chipningen är vårt sista hopp om att kunna tävla någon gång framöver sedan är alla verktygen i lådan verkligen använda.

Skulle det vara så är det förstås väldigt ledsamt men inte heller hela världens undergång.

Jag är verkligen tacksam över alla som berättat om sina erfarenheter när det gäller aggressivitet och kastrering under de samtal på alla tävlingar vi har varit på. Jag hade ingen aning om hur många agilityhundar som faktiskt är kastrerade av den anledningen och som tävlar/tävlat på SM nivå.

Jag är även tacksam över att höra andra åsikter som jag inte alls varit intresserade av att höra. ;P

Det har bara fått mig att inse vilken hundägare jag vill vara och vad som är viktigt för mig.

Jag skulle aldrig placera om eller låta mina hundar somna in för att jag inte kan nå prispallen. Mina hundar är mina familjemedlemmar från den första sekunden de gör entré i mitt liv i med och motgång.

Just nu jobbar jag med muntliga kommandon. Vilket verkligen är svårt för Swisch, han lyssnar verkligen inte utan antingen upprepar ett beteende eller chansar. Utebliven belöning betyder inte så mycket utan jag har kommit på att jag måste försöka bryta innan han hinner göra fel, för annars upprepar han det bara om och om igen ganska obekymrat.

På tomten jobbar vi med tighta svängar och min mål bild är att han ska kunna svänga vänster eller höger oavsett min position. Just nu befinner vi oss att träna en sväng i taget under ett pass. Jag slänger in ett runt då och då som diskriminering men annars är det mest att jag byter sida om hunden som är svårigheten just nu.

Det har gått framåt men det tar en himla tid och jag får helt enkelt ställa in mig att detta är vad vi kommer att träna under hela sommaren i olika former.

Den 13 april var det sista tillfället på banträningen i Stockholmshundsporthall för denna säsong. Jag hade som vision denna gång att rita en flytig snabb bana med lite mer avstånd. Jag blev faktiskt väldigt nöjd med banan. Glömde att be om filmning för första passet vilket var det pass som han gick bäst på. Ville ha runt efter balansen och jobba med framåt fast man inte kunde vara närvarande efter tunneln. Lade in en sväng efter långhoppet som jag visste skulle vara svår att få honom att göra så vi fick ta och göra lite grunder där istället.

Träningsekvens från 11 april vi vände på oss och flyttade på hindret och plötsligt hade vi ett val mellan tunnel och runt hindret. jag tränade mestadels stilla stående men satte till fart genom att skicka genom en tunnel bakom mig som inte syns på filmen då Pixemroboten var urladdad. Försvåring av övningen är att börja röra sig själv...

Swisch var förvånandsvärt väldigt duktig på detta.

Den 11 april satte vi upp en sekvens för att täppa till Scoobies stora hål för tunnelfällor. När han kommer ur en tunnel och framför sig ligger en tunnel och min rörelse är framåt för att hinna mot ett hinder som ska tas från baksidan.

Dessa har han inte lyssnat på svängsignalen utan direkt satt i tunneln.

Denna övning är förstås passande för Swischen då han har totalt tappat förmågan att svänga...

Scoobie satte övningen på direkten, så då var jag tvungen att hitta på utmaningar som på olika sätt för att träna så vi lyckas på tävling.

                  utmaningar

• leksak mot tunneln utlagd
• blanda rakt kommando med sväng i olika repetitioner
• 2 raka efter varann sedan sväng
• 3 raka efter varandra och sedan tagga och lägga till 1-2-3 game och köra med full fart själv

Swisch behövde inga utmaningar han satt i tunnel om och om igen så fick göra det lite lättare genom att vara lite före sedan kunde jag göra som det var tänkt och lägga på en fram för att försvåra.

Antijakt träning del 1

Är du en av dem som äger en hund som sticker för vilt vid direktkontakt eller tar upp viltspår är detta en inläggserie för dig.

Råd som säg –NEJ! skvallrar att de aldrig ägt en hund med den problematiken. En hund som sticker efter vilt och vänder vid nej, kommer även att vända vid en inkallning. Gör den inte det har man lagt ner för lite tid på sin inkallning och det är snabbt ordnat.

En hund med jaktproblematik den saktar inte ens in när du ropar utan har stängt dig ute totalt. Du ser liksom stjärten försvinna i fjärran…

Det första du behöver förstå är att denna typ av beteende är självbelönande. Alltså varje gång den får göra det har sannolikheten för att den ska göra det ökat till nästa gång.

För att förklara ännu tydligare kan vi låsas att vår hund som gillar bollar( byt ut mot vad din hund gillar)  det ger 1

poäng. Gör du 10 inkallningar och hunden får bollen varje gång så ligger ni på 10 poäng på inkallning.

Att sticka iväg och jaga det är värt 100 poäng. Som du ser skenar poängen iväg snabbt på jakten. För att värdeladda inkallningar på samma sätt måste du göra 100 stycken.

Så steg 1 är att se till att hunden inte kan utföra beteendet som du vill bli av med.

Det gör du genom att ha hunden kopplad.

När hunden får springa fritt får det ske i inhägnad på tomt, rastgårdar, äng som ni redan vallat igenom och har lång och fri sikt på.

Vill du ändå ge hunden tillfälle att röra sig mer fritt under promenaderna använder du dig av en långlina.

Steg 2

Inköp av långlina för träning. De flesta linor som finns att köpa är 10-15 meter vilket inte räcker för oss.

Vi behöver en tillräcklig långlina där hunden kan vara en bit ifrån oss och börja accelerera utan att det tar stopp i linan.

Själv köpte jag 2 stycken 15 m linor på biltema som jag lämnade in hos skomakaren. Han fick sy ihop linorna med särskild stark söm så den håller för hundens vikt i full fart.

Var noga med att det inte blir några knutar på linan under promenaden, där kommer linan annars slitas och gå av mycket lättare. Jag brukar ur säkerhetsperspektiv byta lina varje år.

Hunden ska bära sele under långlina promenaderna då stoppen kan bli kraftiga.

Inköp av handskar för att inte bränna sig på linan är nödvändigt. Åk till en hästbutik där har de handskar som håller längre.

Steg 3

Gör upp en början på plan. Vilken av dessa triggers är starkast/svagast?

Syn-

Hörsel-

Doft-

För Swisch var det:

1. Syn  (sticker är okontakbar)
2. Hörsel (stannar upp lockaliserar källan, sticker, kommer på inkallning om inte ett till trigger sker
3. Doft (tar upp doften, börjar spåra, kommer på inkallning)

Den svagaste triggern är den vi börjar arbeta med.

Nästa gång kommer jag att skriva om hur man kan arbeta med triggern doft. Skulle den ligga högre upp på er lista kommer ni ändå få träningstips när det är dags att arbeta med den triggern för er.